[Extra resurs & fördjupning!] Mediolateral balans – min egen sammanfattning och tolkning av Equine Documentalist artikel

Mediolateral balans – min egen sammanfattning och tolkning av Equine Documentalist artikel:

Under senare år har jag blivit allt mer skeptisk till den traditionella idéen att vi ska “skapa en plan landning” till varje pris. Den här artikeln är min egen sammanfattning och reflektion kring en längre text av The Equine Documentalist (Yogi Sharp) om mediolateral balans.
Vill du fördjupa dig ordentligt rekommenderar jag varmt att du läser hela originalartikeln.

Det jag skriver här är min egen tolkning, mina egna slutsatser om artikeln, och hur jag själv tänker när jag jobbar med hovar.


Varför landningen inte berättar hela sanningen

Historiskt har hovslagare och hovvårdare tittat mycket på hur hoven landar:
– lateralt?
– medialt?
– plant?

Och därefter försökt “rätta till” landningen genom att ta ner eller justera ena sidan av hoven med målet att skapa en så PLAN landning som möjligt.
Men enligt både forskning och min egen erfarenhet är detta perspektiv för smalt.

✔ En sned landning betyder inte automatiskt att hoven är obalanserad.
✔ En plan landning betyder inte att belastningen är jämnt fördelad under steget.
✔ Och framför allt: det är långt ifrån alltid hoven som är orsaken till att landningen ser ut som den gör.

Många hästar landar asymmetriskt på grund av:

  • exteriör

  • hållning

  • gammal kompensation

  • muskulära eller fasciala begränsningar

  • proprioception och rörelsemönster

Det räcker alltså inte att “fixa hoven” om orsaken sitter någon annanstans.


Det som verkligen formar en hov: impuls och creep

Det här är den stora poängen som jag vill att alla elever ska förstå:

➜ Hovens form förändras av tryck över tid – inte av landningsögonblicket.

Hovens väggar och kapsel beter sig som ett viskoelastiskt material. När hoven belastas länge, eller upprepade gånger, kan den få permanenta formförändringar. Detta kallas creep.

Dessutom spelar impuls (kraft × tid) större roll än landningen.

Det innebär att även om en viss del av hoven tar emot landningen först, kan en helt annan del av hoven vara den som belastas störst genom hela stödfasen. Det är den delen som riskerar överbelastning och morfologiska förändringar.

Det här förklarar varför en hov kan bli sned i kapseln

…även när landningen ser “bra” ut på film.


Varför det är riskabelt att tvinga fram plant landning

En av de viktigaste slutsatserna från Equine Documentalist är att när vi försöker tvinga fram en plan landning i en häst som naturligt landar lateralt eller medialt, så kan vi:

❌ förskjuta CoP (Centre of Pressure) åt fel håll
❌ skapa en obalanserad impuls genom stödfasen
❌ driva kapseln in i en patologisk form över tid
❌ göra hästen mer obalanserad, inte mindre
❌ och ibland förvärra smärta eller kompensation

Ett särskilt intressant exempel i artikeln handlade om en häst som landade tydligt lateralt. Efter trim och skoning fortsatte den att landa likadant – vilket hade kunnat tolkas som ett ”hovproblem”. Men efter myofasciell behandling i bog och bröstkorg började hästen landa plant.
Här var alltså hoven helt oskyldig — problemet satt högre upp.


T-square, long axis och varför visuella riktlinjer kan vilseleda

I artikeln kritiseras det traditionella T-square-tänket (att forma hoven efter en visuell 90°-vinkel).

Jag håller helt med om kritiken.

➜ Att följa T-square mekaniskt kan göra att man missar:

  • kapselns vridningar

  • hornrörens riktning

  • shuntning av väggarna

  • funktionell sula vs. visuell sula

  • komfortnivå i hoven

  • faktiska belastningsmönster genom steget

T-square är inte “fel”, men det är ett verktyg – inte en sanning.


F-Balance – ett verktyg som tar hänsyn till funktionell belastning

Equine Documentalist lyfter F-Balance som en verkning som bättre tar hänsyn till:

  • kapselns formförändringar

  • funktionell sula

  • impulsfördelning

  • mjukdelar och bakre delen av hoven

Och det tycker jag också är en stor styrka i metoden.

Men jag vill också vara tydlig:

➜ Jag tycker att F-Balance är ett verktyg, inte ett facit.

Det finns fler sätt att analysera hovar på, och fler faktorer som behöver vägas in.

I verkligheten behöver vi:

  • flera olika verktyg

  • olika referenser

  • olika sätt att tolka morfologi

  • och framför allt: en helhetssyn

Ingen metod fungerar på alla hovar. Alla hästar är individer.


Min slutsats till dig som går kursen

Det jag vill att du tar med dig är detta:

1. En sned landning behöver inte korrigeras – vi behöver förstå varför den finns.

Det kan vara kompensation, smärta, exteriör, fascia, hållning eller hovform.

2. Plan landning är inte lika med funktionell balans.

Den kan till och med vara negativ om hästen undviker plan landning pga obehag.

3. Hovens morfologi formas av belastning över tid, inte av landningsögonblicket.

4. Titta på hela stödfasen, inte bara början av steget.

5. Använd metoder och verktyg – men bli inte slav under dem.

T-square, long axis, F-Balance — alla är verktyg, inte facit.

6. Tänk biomekanik, inte bara horn.

Hovbalans är en helkroppsfråga.


Vill du läsa mer?

Den här sammanfattningen bygger på artikeln:
“Medio-Lateral Balance – Beyond the Landing” av The Equine Documentalist (Yogi Sharp).
Jag rekommenderar varmt att du läser hela originaltexten för full kontext och fördjupning.